Mossor och lavar, vad är vad?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp samt en alg alternativt cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns omkring tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka här för mer tips

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med markant fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man endast vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga samt fukt. De växer i huvudsak på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta innebär att mossa emellanåt gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket medför att takpannorna spricker. Det är därför betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas eliminera det manuellt, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är emellanåt även ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans herravälde på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På en del platser kan mossa vara väldigt bedårande eftersom det vanligen bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man få undan dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.