Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att bägge grupperna t.e.x. inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har existerat på jorden i ca 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Det gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att växa i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Emellanåt kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och skänka en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan bestå oerhört långa perioder helt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer över sten och kan avge ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och får sin näring när vätska sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i t.e.x. mat eller att färga garn med hjälp av det för att få naturfärger. Mer data här

Som man kan se så är påväxt samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.